Det verkar som att det kommer att gå vägen. Vi kommer kunna starta i Midnattssolsrallyt 2016, sex år efter vår senaste tävling. Vi var på väg till en start redan 2011 men det fungerade inte rent praktiskt med allt då.

Nu har det gått så pass lång tid så det har smugit sig på ett sug efter att åka igen. Kanske att det inte är just Appendix K vi är som mest sugna på men för tillfället är det vad som "bjuds".

Om man nu överhuvudtaget kan prata om "bjuds" i dessa sammanhang när pengarna rullar bara man tittar på en tävlingsinbjudan :-)

Vi är ett lite uttunnat gäng som drar iväg den här gången, om man jämför med hur det brukar vara. Anledningen stavas "Skilling 500" som krockar med MSR den 2/7. Där kommer Jennie och Louise köra så de saknas hos oss den här gången. Hemmatävling och SSRC-deltävling? Valet var inte så svårt för deras del ;-)

Denna gången lär de inte träffa på Herr Persbrandt, heller ;-)

 

MSR 2010

Om lite drygt en vecka är det alltså dags!

Rallyt börjar redan den 29/6 med en sträcka på plats i Vimmerby, första bil startar 16.45 (vi har startnummer 55).

På torsdagen körs 6 specialsträckor med serviceuppehåll i Eksjö. Där kommer det att finnas tävlingsbilar att kika på mellan ca 12:30-16:30.

Fredagen den 1/7 är det 7 sträckor, då finns servicen i Oskarshamn. Första bil dit är beräknad till ca 11:30 och sista lämnar nog ca 15:30.

Lördagen består av 5 sträckor med serviceuppehåll i Västervik, dit kommer första bil ca 11:15.

Eftersom det är omseedning mellan de olika etapperna är det svårt att säga när just vi kommer att vara på plats men ni är välkomna att komma och hälsa på oss och resten av teamet!

Vi ska försöka komma med uppdateringar längs vägen - både på Facebook och Instagram.

Det blev never i alla fall

Tänk vad tiden går... För snart ett halvår se'n skrev jag att vi tänkte åka Midnattssolsrallyt i år igen. Vad blev av det? Intet, som ni kanske märkte.

Efter att ha haft en orimligt hög arbetsbelastning alldeles för länge valde vi att lämna återbud. Även om det är angenämt med ordrar som trillar in och att ha mycket att göra så finns det gränser på hur mycket man klarar att fylla ett dygn med. Är bilen inte klar så kan man inte åka. Flintabil är inget för oss ;-)

Valet blev arbete/försörjning och familj. Den gången.

Nu har Peter varit ute som servicesnubbe några gånger och jag ser återigen ett litet blänk i ögonen på honom. Lite längtan efter fart, fläkt och allt runtomkring. Jag vet inte riktigt om den saknaden innefattar timmar i garaget men kanske kommer vi ut i skogen igen inom en överskådlig framtid?

Frågan är om jag kan slita mig från noterna?

Vi får se!

Never say never

Nu är det väl inte så att vi sa det. "Aldrig", alltså. Men däremot skulle vi sälja bilen och hålla uppe totalt i ett okänt antal år (månader?).

Men, en ä inte sämre än att en kan ändre se...

Tryckte nyss på anmälningsknappen till Midnattssolsrallyt 2011. Bara att luta sig tillbaka och vänta då.

Eller kanske inte? Eventuellt kanske något måste åtgärdas innan man - förhoppningsvis - får ett positivt besked från arrangörerna. Nån liten grej att fixa på kärran?

Jag har gjort mitt (tycker jag, vill säga) och beställt hotellrum. Jag rullar alltså tummarna och ser fram emot att få läsa noter!
Hörde jag någon säga "mullig kvinnsgris"? Näää, menar väl det :-)

Midnattssolsrallyt, anmälan siffernoter, MSR

The Stig avslöjad - igen?

Nu så är det återigen klargjort och bevisat, Topgears hemlige vite riddare, The Stig,  är numera known as racingföraren Ben Collins. Formel 3-föraren har fått lön från TV-programmet flera gånger och då måste det vara just så.

Ben Collins brukar tydligen vara med i Bondfilmer också, frågan är om det är han som egentligen är Åsa-Nisse? Eulalia II brukar ju flänga fram rätt bra på de småländska vägarna.

Micke Skomakar'n har också avslöjats som mannen under overallen. Gissningsvis vandrar myten vidare bland världens farthållare, flera stigar är ju möjliga.

Midnattssolsrallyt fredagen den 16 juli 2010

Fredagsetappen startades som 63:e ekipage i vår klass och vi lämnade Trollhättan med avancemangssug i kroppen. Den första sträckan kördes i sömnen, vet inte vilken dröm föraren längtade kvar i, riktigt vaken var han inte i alla fall. Jaja, nästa satsar vi! Det gjorde vi men det gick inte hundra där heller.

Nästa lossnade det rejält... Undan gick det och rätt vad det var så hade jag ett träd framför mig. I rasande fart närmade det sig motorhuven. Nu hade Peter vaknat så det blev en rattvridning som heter duga och vi strök stammen med vänster(!)sidan, sladdade över en gräsplätt och dekorerade bilen med lite ATA-band innan vi drog vidare. *pust*

Som de flesta redan vet så är jag inte överförtjust i onotade tävlingar, det finns allt för mycket tid att se allt omkring. Redan på torsdagen fick jag tillsägelse om att sluta bromsa och gasa, Peter tyckte det var lite irriterande att se i ögonvrån. Dessutom påstår han att jag bromsar för tidigt! Va? Det är väl inte så konstigt, jag har ju aldrig kört bilskrället :-)

Nu hade vi fått upp farten ordentligt och till uppehållet hade vi plockat 10-11 placeringar. Fortsättningen gick också bra och på den långa 19-kilometarn var det drömläge. Inte en miss. Precis när jag började förbereda mig för att klocka av så rusade det ut folk och viftade med SOS-skylt. Något hade hänt.

När vi stannade stod redan flera tävlingsbilar där. Peter gick ut och kollade läget i bilen (det hade andra redan också gjort, naturligtvis) och sedan fick vi tillåtelse att åka mot mål. Finns ingen anledning att blockera i onödan när det redan fanns folk på plats. Det känns i magen när det händer olyckor, man får sig en tankeställare. Då spelar inga bästatider nån större roll.

Dagen avslutades på Färjestadstravet och inför lördagen var vi startande 51.

En sitter redan på plats och väntar spänt på start

En annan går omkring och minglar

 

Starten går och dammet yr

Midnattssolsrallyt 15 juli 2010

Torsdagsmorgonen innebar färd från Jönköping till SS2 i Lekerydstrakten. Det kunde börjat bättre. Början på sträckan var OK, men mitten var bedrövlig. Just på den biten - efter ca 4 km - kom vi ifatt framförvarande bil och fick sedan ligga i dammet resterande 4 km till mål. Gissningsvis tappade vi en minut på det. Tydligen hade de haft problem så vi hoppades att det skulle vara en engångsföreteelse.

Tyvärr var så inte fallet.

På SS3 - som var Skillingaryds MK:s sträcka - började det regna och då är inte BMW:n att leka med. Eller, den beter sig som att det är det den vill göra. Styr åt annat håll, glider fram som på is m m. Trots det var vi strax efter bilen framför i mål. På fyra av dagens sju sträckor kom vi ifatt dem. Två gånger var vi i mål exakt samtidigt, vilket alltså visar tydligt på att vi var en minut snabbare.

Vi försökte på alla möjliga vis få tävlingsledningen att inse att det vore försvarbart med 2 minuters startmellanrum men icke. Seedningen var gjord och den var rätt...

Jocke beväpnad till tänderna, sitter det löst ska det minsann fästas.

Mats tar sig en funderare

 De avslutande sträckorna på torsda'n var skapligt körda så vi koncentrerade oss på att vara nöjda med dem istället för att gräma oss över sinkningen. Vi anlände till Trollhättan och etappmålet, trots allt.

Efter att Jocke bytt bromsar på en av servicebussarna körde han oss till hotellet där vi fick oss några timmars välbehövlig vila inför fredagens etappstart.

Hett efterlängtat

Kort rapport från Elmias gassande mässområde... Hett, hetare, hetast. Känns som man fått mer sol idag än på hela Greklandsveckan :-)
Bilen verkar fungera som den ska, en viss skillnad mot förra året märktes. Lite hjulspinn på asfalten t o m :-) Vi ligger på plats 50 efter 1,6 km så nu är det bara att börja klättra! Det var många som låg på samma sekund som vi, runt 1.53 så vi var väl alldeles laaaagom i början. Imorron ska det gäääsas!

Det är verkligen en speciell stämning och tävling, alla är så uppåt och snackar med varandra. Än så länge. När hornen växer ut kan det ändra sig snabbt.

För vår del är starttiden 10.08 imorgon och då bär det av till SS2 med efterföljande service på Torsvik. Hela gänget på 15 pers ska spridas ut på olika serviceplatser och allt ska funka. Ett projekt bara det, men kul är det.

Nu blir det nog inga rapporter före söndag men då ska det bli både bilder och text. Tills dess - håll fast tumgreppet!